Flytande kontor
J-24:an "Lillefot" från amerikanska J-Boats är en snabbseglare som då och då blir flytande kontor. Mobilen fungerar ju lika bra till havs och kunderna uppskattar en tur på böljan blå. Bilderna är tagna under en seglats mellan Limhamn och Dragör under den fina sensommaren. Texten nedan är hämtad från en av mina tidigare seglatser i Medelhavet.

UFO
Autopiloten styrde oss söderut längs den italienska västkusten mot Messina-sundet. Kvällsbrisen hade dött ut med solnedgången och seglen ersatts av ett monotont motorsurr. Mörkret sänkte sig när vi satt och halvsov i sittbrunnen.
  "Vad är det?", sa jag.
  "Inget", svarade hon.
  "Du klappade till mig på huvudet, va?"
  "Nej."
  "Säkert?"
  "Ja."
  "Men något träffade mitt huvud."
  "Du drömmer."
  Kanske det, tänkte jag men kollade ändå om det inte hängde någon tamp och dinglade i bommen. Fan, jag är säker på att något touchade mitt huvud.
  Kan det ha varit en liten fågel, funderade jag. Fåglar kan faktiskt krocka med båtar, det har jag själv upplevt på Atlanten utanför Portugal. Fast det var ju i tät dimma förstås.
  Jag såg mig omkring och upptäckte NÅGOT bakom mig, på däck utanför sargen till sittbrunnen. I mörkret kunde jag inte urskilja vad detta NÅGOT var.
  "Hämta ficklampan!", sa jag upphetsat, "det är NÅGOT här på däck".
  En flygfisk, slog det mig. De kan hamna på däck, det vet alla. På med lampan.
  "Hjälp!"
  Plötsligt öppnade NÅGOT eld, uppenbarligen skrämd av ljuset. Den ena salvan efter den andra avfyrades mot mig. Hon har rätt, tänkte jag, det är en dröm, närmare bestämt en mardröm.
  Jag nöp mig ordentligt i armen och grep sedan tag i båtshaken. Ingen kapitulation utan strid.
  "Det här ska vi bli två om", skrek jag och inriktade mig på ett avgörande anfall.
  Då förstod jag plötsligt, ammunitionen var bläck, NÅGOT en bläckfisk. Jag hade tidigare sett hur dessa flerarmade varelser sprutar kaskader av bläck i vattnet för att undkomma angripare. Ett par hinkar vatten över däck hjälpte bläckfisken glida tillbaks i sitt rätta element.
  Vi blev ganska uppjagade av händelsen, men desto mer konfunderade. Kan en bläckfisk verkligen komma farande genom luften, träffa skepparen i huvudet, landa på däck och sedan skjuta skarpt?
  Senare, i Grekland, dristade vi oss under retsinavinets inverkan anförtro våra norska seglarvänner det inträffade. Väl förtrogna med landsman Heyerdals upplevelser på Kontiki-flotten, kunde de stilla våra grubblerier. Det var ingen mardröm, möjligen för bläckfisken.

Michael Hawthorne

« Tillbaka «